1. Han vaknar av snarkningar som skär genom mörkret, som om någon försöker starta en gräsklippare gång på gång. En tanke kommer över honom, en räddning. �Vakna Betty, vakna�, han skakar henne ivrigt. �Du måste vakna.� �Vadå?� Hon vänder sig mot honom men har fortfarande ögonen stängda. �Jo, jag tänkte att vi kunde åka utomlands, kanske till Paris. Pröva nya maträtter, sniglar eller grodlår, gå på museer, vinprovning, vadsomhelst.�

1. I drömmen har hon en stor röd badboll som hon rullar framför sig på den kritvita sanden. Hon ler mot honom, ett sådant leende som gör att det känns som om något tinar i honom, som om något mjuknar. Hennes baddräkt är röd den också, röd med svarta prickar, vilket får henne att likna en nyckelpiga. Hon springer mot honom men verkar aldrig komma riktigt fram. Det är som att varje gång hon kommer nära så börjar scenen om från början. Han försöker gå mot henne, möta henne en bit på vägen, men sanden gör något med fötterna, får honom att sjunka ner en liten bit för varje steg. Så han står bara stilla och ser henne komma emot honom tills hon försvinner igen.

1. �Det är det som händer med oss när vi dör, det går trådar åt alla håll hela tiden. Jag vill bara att du ska förstå det.� Han vänder sig om mot Betty i mörkret och ser hennes bröstkorg höja och sänka sig. Han lutar sig fram över hennes ansikte, håller bort håret med händerna så att han kan se hela ansiktet. Allt blir så rytmiskt, så balanserat när hon sover. De kan prata om allt tillsammans men inte med varandra. Det är nu han öppnar sig på riktigt.

1. �Har du lagt märke till att jag har varit lite annorlunda idag?� �Hur då menar du?� �Att jag betett mig konstigt i vissa situationer.� �Nej, det har jag inte lagt märke till.�

1. Han är naken, kroppen är använd. Betty ler mot honom som om han gjort något bra, smeker honom över höften. Hur går de vidare, vad ska de göra nu? Han kommer att klä på sig igen. Så här är han ohygglig.

1. Hela hennes ansikte är i simultan rörelse, det är som att titta ner i en kokande köttgryta. Kroppen rör sig rytmiskt, tyder avsikter i skeendet och reagerar på dem. För honom är det inte så, det finns inget att verka emot. Han blundar och känner bröstets rundning med fingerspetsarna. Det är fel på huden. Den ska känna och kännas.

1. Han skriver ner ett ord för att minnas det. När hon sedan kommer hem går han och hämtar lappen och håller upp den framför henne. En stund finns allt där samtidigt: i huvudet, på lappen och framför honom.

1.Var det inte så att han redan den första morgonen, när hon öppnade ögonen, förstod att de skulle vara ihop? Det går inte att säga längre, sättet han minns henne på förändras hela tiden. Det han känner nu kommer han att förvränga i framtiden.

10.Köttbullen försvann ner under matbordet. Han såg mot pappa, kröp sedan ner under bordet och hittade köttbullen vid mammas fötter. Den var grusig, han stoppade in den i munnen, rullade runt den tills den kändes ren igen och torkade den sedan torr med tröjärmen. Kom upp därifrån, ropade pappa. Sträckte ut pekfingret mot köttbullen. Tänker du äta den där? Den är smutsig nu.