Vi har lyckats komma över utkastet till det föredrag som Leif H Gustavson höll på Bokmässan angående Äland. Tyvärr är det bara början av föredraget som finns med.

Jag heter Leif H Gustavson och kommer från ABF i Sundbyberg. Jag är ambassadör för Äland och har å Nitnits vägnar blivit ombedd att hålla ett kortare anförande i ämnet Äland. Det har ju dryftats mycket om Litauen under den här Bokmässan. Nu tänkte jag hålla ett kort föredrag om landet Äland i allmänhet och äländsk kultur i synnerhet. Så här ser min disposition ut för detta föredrag.

De första omnämningarna av Äland finns att läsa i Arbetarrörelsens arkiv på Norra Bantorget i Stockholm. De härrör från 1927 eller 1928 beroende på vem man frågar. Jag fick under hösten 2003 ett stipendium från ABF:s lokalavdelning i Västerbotten för att kunna förkovra mig i Älands historia. Men innan vi går på hard facts hö hö (skrattar torrt) så tänkte jag att det kunde passa bra att ta del av lite äländsk kultur i form av Älands nationalhymn. Text och musik av Olle Stockman. Efter det kommer Älands nationalskald Iris Smeds, känd för sin Hundtrilogi att läsa några poem innan det blir dags att runda av för mig.

Att gå på bokmässan på en lördag eftermiddag är ett perfekt sätt att känna sig helt onödig. Nitnit lyckas inte uträtta något. Inte förrän Nitnit ställer sig och köar till Dario Fo som om det vore en rockkonsert händer det något av vikt. Dario Fo berättar historier. Först trevande och yxigt i tolkens närvaro men efter en stund kommer han igång tycks aldrig vilja sluta.

När det är dags för frågor kommer bokmässepersonalen och avbryter. Det är nämligen tio minuter till de stänger, vilket inte betyder att människorna går därifrån. Men någon känner sig viktig och avbryter. Kan inte låta bli att fundera på planeringen. Varför flyger man in en nobelpristagare från Milano för att låta honom prata i 45 minuter utan att låta folk ställa frågor?

Nitnit åker stor taxi och ger sig istället ut i Göteborgsnatten. Den slutar sent på Park där Stockholms kulturelit+fanclub dricker dyra cocktails. Creddigare stämning får man leta efter.

Efter lunch går jag till pressavdelningen. Mot förmodan lyckas jag tigga till mig ett pressleg. När jag får det i min hand upptäcker jag att det står Leif H Gustavsson från “Aktuellt hela människan” i Sundbyberg. Jag blir så glad över att få presslegget att jag inte säger något utan bara går därifrån.

En halvtimme försenad går jag på ett seminarium om “Sven Lindqvist 50 år som författare”. Horace Engdahl är moderator och för långa resonemang huruvida Lindqvist använder en prosalyrisk stil i samma anda som Arthur Lundkvist. - Hmm, svarar Lindqvist.

Bredvid mig sitter Vilgot Sjöman. Då och då vänder han sig till mig för att fråga om ett ord som han inte hörde. Seminariet med de två åldersmännen tar snart slut. Kvar blir jag och Vilgot som börjar diskutera vår relation till Lindqvist. Vi fortsätter ut till caféterian och pratar om hans filmer “Nyfiken gul/blå” och “Tabu”. Jag berättar om Äland och frågar honom om vad han tycker om “Der Untergang”. Vilgot är mycket kritisk till filmens motiv och börjar prata om de tveksamma moraliska betänkligheterna i att göra en film om Hitlers sista dagar. Jag föreslår att man inte ska se med moraliska ögon i första hand utan till den extraordinära situation som rådde i bunkern och Berlin i april 1945. Det är ett skede i mänskligheten som är unikt och som Bruno Ganz och de andra skådespelarna på ett fantastiskt sätt gestaltar. - Intressant att du tolkar filmen så, säger Vilgot som blir indignerad över att han var den som förde fram de moraliska invändningarna i samtalet. En paradox med tanke på att många av hans filmer har förvrängts av moralpoliser och eftersom han själv i vårt samtal ojar sig över den politiska korrektheten.

Vilgot berättar att han är på bokmässan för att han fått pris av författarförbundet för att han driver en process mot TV4 för deras reklamavbrott i filmer. Efter kaffet går vi på ett seminarium om queerteori med bland andra Fanny Ambjörnsson. Det lyfter aldrig och båda hade vi behövt en introduktion till queerteorin.

Vi fortsätter genom labyrinten av montrar och säger adjö. - Jag kanske ringer när jag kommer till Stockholm, säger jag och försöker att inte låta påträngande. - Inte kanske. Du ringer när du kommer till Stockholm, avbryter Vilgot.

Den som är intresserad av vad vi sade kan läsa ett referat på tidskrift.nu som Helena Looft lagt upp.

Tid: Fredag 30 september klockan 12.00

Plats: monter B04:04

Moderator: Jonas Mosskin