Sagan om OTPOR
“Vi gick oavbrutet i nitton timmar.”
“Hur menar du?”
“Vi gick från Belgrad till Novi Sad, en sträcka på drygt 70 kilometer.”
“Det låter ju helt vansinnigt!”
“Det var det också. Men vi kände att vi inte hade något val. Studenter från Novi Sad hade
gått till Belgrad året innan för att visa sin sympati med våra studentprotester. Vi var tvungna att återgälda dem.”
Jag häpnar inför ett ideologiskt Vasalopp i skoskavets tecken.
“Människor hurrade längs vägen. De kom och bjöd oss på mat och frukt. Vi gick i trans. Folk somnade längs vägen, men vi klarade det.”
Vi skrattar åt det tillsammans med vår vän Tibor. Det är för knäppt för att tas på allvar.
Myterna om studenternas motstånd mot Milosevics är oräkneliga. Studenterna var organiserade i det löst sammansatta OTPOR, som betyder motstånd på serbiska. Liskom andra omvälvande perioder i historien gett upphov till fantastiska berättelser, kommer OTPOR leva vidare långt efter medlemmarnas död.
Bakom den nedsmutsade fasaden på en lugn gata i centrum, jobbar Tanja en vän till oss. Organisationen hon jobbar för heter Civic Iniatives, och jobbar för demokrati och mänskliga rättigheter. Förra året var kontoret fullt av folk och aktivitet. Då var det bara tre veckor till valet. Belgrad surrade av rykten om polisrazzior och samtidigt som vi befann oss på kontoret stormade polisen OTPOR:s huvudkontor och tog med sig all utrustning. Våra nyfikna frågor om OTPOR och deras finansiering tvingade Tanja att förklara för sina arbetskamrater att vi inte var några spioner, utan vänner. I år är det tomt på kontoret. Alla är vid kusten och värmen håller sitt fasta grepp om Belgrad. Jag har fortfarande kvar minnesbilden av Jelena som sade att om det inte gick vägen den här gången, skulle hon inte orka längre. Det gick, och Jelena är nybliven förälder och har tagit en paus från jobbet på Civic Iniatives.
“Nyckeln till framgången låg i vår decentralistiska organisation”, berättar Tanja.
“Vår organisation fungerade som en sambandscentral för en mängd olika grupper över hela Serbien.”
Tanja är öppen och räds inte att konfrontera alla de nationalistiska lögner som man stöter på, även bland många av våra serbiska vänner. Hon har koll på det mesta som händer i landet, och känner folk överallt. Det visade sig att var Civic Iniatives som stödde Tibor när han startade den lokala OTPOR-gruppen i Pancevo.
Trots många försök är Tibor ovillig att berätta sin version kring OTPOR. Det kommer i förryckta meningar under en månads tid. En del av oviljan bottnar i den splittring som uppstått inom organisationen efter att Milosevics störtades. Tibor tror att han kom med ungefär vid möte nummer tio. Då var ett 30-tal studenter engagerade. Det träffades på kaféer och barer i rädsla för regimen. Året var 1998 och få kände till OTPOR. Organisationens hastiga expandering förklarar Tibor så här:
“Nyckeln till framgång är en väl genomtänkt idé. Om den ideologiska grunden är stabil kan man lätt gå vidare och realisera idén. OTPOR:s idé var enkel: Milosevics och hans regim var slut. Vi krävde förändring.”
Och de var det många som gjorde. OTPOR växte fort och vid tidpunkten för valet fanns det medlemmar i varje liten stad över hela Serbien. Minst 20 000 aktiva och många fler sympatisörer. Tibor fortsätter.
“En viktig bit för oss var att inte agitera mot Milosevic, så som oppositionella politiker gjorde. Vi försökte istället visa på tillståndet i landet genom aktioner. Till exempel brände vi lagboken utanför domstolar för att visa att den inte följdes. Människor var då tvungna att själva komma underfund men problemet och söka efter orsaker. Och den naturliga slutsatsen för många var att Milosevics regim bar skulden för missförhållandena.”
Tibor avslutar.
“Har man själv formulerat tankegången är man mycket mer beslutsam än om den formuleras uppifrån.”
Dragan en annan av våra vänner småskrattar när han berättar en liten episod.
“Dagarna innan femte oktober, var vi ett 30-tal som blockerade Slavija en rondell i hjärtat av Belgrad. När polisen kom var de blygsamma och medgörliga. De bad oss snällt att sluta istället för batongslag som brukligt. Vi bad poliserna att inte konfiskera vår OTPOR-flagga. Då pekade en av de unga poliserna mot bilen och sade: jag har min egen. Då visste jag att Milosevics dagar var räknade.”
Sagan om OTPOR är redan legendarisk. Man bevisade att en överlägsen motståndare kan besegras. Lukasjenka och Jiang Zemin får passa sig.
