Vad gör du som författare om unga littvetare missförstår dina verk; Jo man lägger fram en egen uppsats om sig själv!
Så blev det kartoffelferie som det heter i Danmark. En veckas lov där det är tänkt att man ska plocka potatis. Min potatis fanns att skörda i Stockholm. Det är fredagkväll och jag ringer Vilgot som vi kommit överens om. Han ska just precis gå ned och ta en pizza på Ciao Ciao. Jag cyklar dit. Kommer lite tidigt så först läser jag lite bloggar utanför på gatan. Johannes skriver om Mehlisrapporten som skapar oro i Beirut. Det kändes långt bort.
Pizzan var bra. Vi pratade en lång stund om våra familjer och de spår som leder till Jämtland. Minns bara dansbanescenerna från Strömsund med Sofie Lind och Lena Nyman i Nyfiken Blå. Vi följdes åt en bit och Vilgot gav mig en bok att fundera över.
Vad gör du som författare om unga littvetare missförstår dina verk, drar felaktiga slutsatser från perifera händelser eller bara skriver dåliga uppsatser? Jo man lägger fram en egen uppsats om sig själv. 1989 lade Vilgot Sjöman fram en uppsats i litteraturvetenskap vid Lunds universitet på d-nivå. Den har titeln Oskuld förlorad. Här behandlar Vilgot Sjöman ett återkommande motiv i Vilgot Sjömans filmer. Den huvudsakliga källan är en intervju 86 med Vilgot Sjöman. Oskuld förlorad är en märklig bok. Den är intressant ur ett konceptuellt perspektiv. Den skulle passa perfekt in i ett konstkontext. Det finns många uppslag och perspektiv som Sjöman delar med sig av. På så sätt blir det lite bakom kulisserna till hans filmer fast tillrättalagt. Är det någon som känner till något liknande verk, där författaren skriver uppsats om sig själv?