Vilgot och jag
Bokmässan del 2
Efter lunch går jag till pressavdelningen. Mot förmodan lyckas jag tigga till mig ett pressleg. När jag får det i min hand upptäcker jag att det står Leif H Gustavsson från “Aktuellt hela människan” i Sundbyberg. Jag blir så glad över att få presslegget att jag inte säger något utan bara går därifrån.
En halvtimme försenad går jag på ett seminarium om “Sven Lindqvist 50 år som författare”. Horace Engdahl är moderator och för långa resonemang huruvida Lindqvist använder en prosalyrisk stil i samma anda som Arthur Lundkvist. - Hmm, svarar Lindqvist.
Bredvid mig sitter Vilgot Sjöman. Då och då vänder han sig till mig för att fråga om ett ord som han inte hörde. Seminariet med de två åldersmännen tar snart slut. Kvar blir jag och Vilgot som börjar diskutera vår relation till Lindqvist. Vi fortsätter ut till caféterian och pratar om hans filmer “Nyfiken gul/blå” och “Tabu”. Jag berättar om Äland och frågar honom om vad han tycker om “Der Untergang”. Vilgot är mycket kritisk till filmens motiv och börjar prata om de tveksamma moraliska betänkligheterna i att göra en film om Hitlers sista dagar. Jag föreslår att man inte ska se med moraliska ögon i första hand utan till den extraordinära situation som rådde i bunkern och Berlin i april 1945. Det är ett skede i mänskligheten som är unikt och som Bruno Ganz och de andra skådespelarna på ett fantastiskt sätt gestaltar. - Intressant att du tolkar filmen så, säger Vilgot som blir indignerad över att han var den som förde fram de moraliska invändningarna i samtalet. En paradox med tanke på att många av hans filmer har förvrängts av moralpoliser och eftersom han själv i vårt samtal ojar sig över den politiska korrektheten.
Vilgot berättar att han är på bokmässan för att han fått pris av författarförbundet för att han driver en process mot TV4 för deras reklamavbrott i filmer. Efter kaffet går vi på ett seminarium om queerteori med bland andra Fanny Ambjörnsson. Det lyfter aldrig och båda hade vi behövt en introduktion till queerteorin.
Vi fortsätter genom labyrinten av montrar och säger adjö. - Jag kanske ringer när jag kommer till Stockholm, säger jag och försöker att inte låta påträngande. - Inte kanske. Du ringer när du kommer till Stockholm, avbryter Vilgot.