Hälsningar från Paradiset 7.5
Kapitel 7. Alla visste att jag brukade håll på
Han har ett kort på farmor som togs dagen hon dog. Det är svindlande, han kan inte förstå det, att bli fotograferad vid ett sådant ögonblick. Hon tittar in i kameran med sin milda ironiska blick, helt ovetande. De satt och drack kaffe, antagligen fick hon inte kissa ut det. Kanske berättade hon om farfar, att på den tiden var han så rak i ryggen att man kunde använda honom som strykbräda. Nej, så skulle hon aldrig säga, det är han som hittar på. Hon var som en sådan där rysk docka för honom, en sinnrikt konstruerad som hela tiden inneslöt en mindre. Att han själv inte fungerar på det viset.