Hälsningar från paradiset 6.7
Kapitel 6. Varje ögla är en ö
�Har du någon hemlighet?� Hon plirar med ögonen lite skojmystiskt. �Någonting du inte har berättat, så kan du väl göra det.�
�Vad för något, roligt eller sorgligt?�
�Något riktigt äckligt.� Hon fnissar nöjt åt sin påhittighet.
Han är tyst och funderar en stund, tittar upp i luften som om han skulle hitta något där. �Okej den här är riktigt vidrig. Det var när jag gick på lågstadiet. Jag brukade äta snorkråkor och var besatt av tanken på att få äta en stor boll, som ett äpple.�
�Jag vet inte om jag vill höra.� Hennes ögon blir smala och munnen drar ihop sig. �Men fortsätt ändå.�
�Ja, och så började jag samla i bänken. Varje dag under ett helt år kletade jag på det jag kunde få ut ur näsan i en hög. Och när det blev skolavslutning så tog jag upp den ur bänken, gick ut på toan och tog ett stort bett.�
�Det var det vidrigaste�, säger hon och stoppar fingrarna mot munnen för att visa att hon vill kräkas. �Du skojar va?�
�Ja, såklart, jag är pålitlig som ett bogvisir. Men erkänn att det var en bra historia.�