Hälsningar från paradiset 2.7
Kapitel 2. Hon är som rubikskub, det blir svårare ju mer jag vrider.
7.�Berätta om det där med när du slog koden och att du kände dig som att du smälte.� Han borrar in huvudet i hennes armhåla med näsan längst in. Så luktar hon, just precis så.
�Jo, jag kände mig förälskad som en smält snöboll. Och när jag var på väg att slå portkoden så tänkte jag på alla de gånger dina fingrar tryckt in siffrorna där, och att de fingrarna varit så sköna i mig.�
�Och sen stannade du utanför min dörr och funderade ut vad du skulle säga när jag skulle öppna.�
�Ja, fast jag sa aldrig det.� Hon vrider sig så att de kan se varandra i ögonen.
�Vad var det du tänkte ut?�
�Jag tänkte säga att jag var lite nervös.�